I act like I don't care, but deep down I swear, it kills me
Är så glad att bloggen finns när man inte har någon annan att prata med. Man kan skriva ner precis allt om hur man känner och tänker. Det ända jag känner nu är att jag är otroligt förvirrad, har verkligen blivit vilsen i mitt liv och vet inte riktigt hur jag ska göra för att må bra igen. Jag hatar onödiga bråk och tjafs mellan vänner och partners. Jag ogillar också folk som skryter om vad dem har och vad dem ska göra medan det finns andra här i världen som kanske drömmer om att få det du har. Bara för att dem inte kan få det du har och vad du kan göra så är inte dem mindre värda men man kan tänka sig för vad man säger, för vissa kan bli sårade för att dem inte kan få det ni kan. Självklart så måste man förstå att verkligheten är orättvis men man behöver inte prata öppet om allt. Man ska inte heller klaga på vad man har och vad man får för där ute i världen finns det någon som drömmer om att få vara i dina fötter och leva just ditt liv.
Just nu sitter jag i min säng och tänker om allt. Önskar att jag kunde säga att jag var lycklig, ibland måste man ligga på botten för att inse vad man egentligen har och vad man egentligen lever för. Det som trappar ner mig just nu är mest skolan, skolan tar mycket på mina krafter och eftersom att vi har så länga dagar så blir det bara ännu jobbigare. Känns som att jag håller på förlora allt, det är säkert bara en inbillning men innerst inne i mitt hjärta så känner jag att jag bara vill krypa ner i en låda och bara försvinna ett tag tills jag känner att jag är på fötter igen. Jag har svårt att beskriva känslor men jag känner blankt, jag når verkligen botten och har verkligen ingen lust att jobba mig upp igen, men jag vet att jag är stark så jag håller i och kommer att kämpa.


Kommentarer
Trackback